Strövelstorps sockensparbank

Pionjär öppnade bank på Vegeholm.

År 1853 var 40 riksdaler en ej föraktlig summa pengar. Så mycket kunde emellertid jungfru Ingri Romare – hon var förmodligen från Vegeholms slott – avvara, då hon den 3 januari detta år blev den första insättaren i den nyöppnade Strövelstorps sparbank.

40 riksdaler bör för en jungfru ha tett sig som en stor summa, särskilt om man betänker, att en stor del av tjänstefolkets lön utgick i form av naturaförmåner, kläder och dylikt. Att brännvinsbränningen, åtminstone i Skåne, var en av de mest blomstrande näringarna, bidrog knappast heller till att öka sparsamheten hos allmogen.

Att Ingri Romare var från Vegeholms slott kan man mycket väl tänka sig, eftersom sparbanken hade en stark anknytning till godset. Dels var bankens expedition förlagd dit, dels var bankens första ordförande och tillika räkenskapsförare herren på Vegeholms slott. Hans namn var Johan (Jan) Sjöcrona. Man kan nog ta för givet, att alla styrelseledamöterna var närvarande, och att ordföranden, som var känd för sin stora gästfrihet, ur sin välförsedda vinkällare lät upphämta någon gammal fin årgång, så att man kunde dricka en skål för den nyfödda bankens välgång.
Förutom Ingri Romare anmälde sig samma dag 39 nya insättare, som tillsammans satte in 472 riksdaler. Totalt för hela första året blev insättarnas behållning 2672 riksdaler och 97 skilling.

Vegeholms slott, fotograferat kring sekelskiftet för ett vykort från Helga Lassens förlag i Månstorp. Slottet blev helt ombyggt 1902. Ur Torsten Ewertz´samling

Första sockensparbanken

Strövelstorps sparbank har äran att vara den första egentliga sockensparbanken i Kristianstads län, och därmed en av de allra första i landet. Att så blev fallet har vi främst dåvarande chefen för Höganäs stenkolsverk, överjägmästare Johan Sjöcrona, att tacka för. år 1846 hade han bosatt sig på Vegeholm. året före tillträdde han ledningen för stenkolsverket, som han från en tynande tillvaro lyckades förvandla till en framgångsrik industri.
Sjöcrona var start intresserad av den till Sverige från England komna sparbanksrörelsen. Han ivrade livligt för att sparbanker också måtte inrättas i vårt land. De arbetande klassernas på den tiden hårda villkor var han varmt intresserad av att förbättra. Det visade han också genom de välfärdsanordningar, som under hans regim tillkom vid Höganäsverken. I Sparbankerna såg han ett medel att intressera folk för sparsamhet och att därigenom höja deras levnadsstandard.
Redan på en sockenstämma i mars 1848 väckte Sjöcrona förslag om en sparbank. Det blev avslag med en något egenartad motivering enligt protokollet: ”—men som en sparbank finnes i Engelholm, där var och en har rättighet att göra insatser, och där fem procent erhålles, ansåg församlingen ej behovet påkalla en sådan (sparbank) för socknen.” Ängelholms första sparbank grundades dock först 1865. Möjligen syftar man i protokollet på att Kristianstads läns sparbank hade ett ombud i Ängelholm, som mottog penningar för insättning i denna bank. Vid denna tid (1850) hade staden en befolkning på 1077 invånare.

…såsom fattighjon

Nästa gång förslaget kom upp på sockenstämman tycks det dock ha varit bättre förberett. Stämman hölls den 2 januari 1853, och redan dagen därpå öppnades banken för allmänheten. Bankens reglemente var då redan tryckt.

Ur sockenstämmans protokoll hämtade följande passus:

—”Då det finnes många tjänstehjon inom församlingen, som bortslösa sin årslön under sin tjänstetid, så att de vid ålderdomens inträdande äro medellösa, och ofta tillfalla församlingen såsom fattighjon, hade överjägmästaren och riddaren Sjöcrona till förekommande av denna olägenhet föreslagit inrättande av en sockenbank inom Pastoratet, vari han som ordförande jämte några ledamöter i Strövelstorps socken åtagit sig att kostnadsfritt sköta densamma. Överjägmästaren är villig att anskaffa nödiga huvudbäcker för sockenbanken. De insamlade penningarna utlånas mot sex för hundra, varav fem procent tillfaller insättarna och en procent socknens fattigkassa med rättighet för Pastoratet att granska insättningarna. Kostnaderna för contraböckernas tryckning och inbindning bekostas av socknen. I anledning härav, hade sockenstämman till denna dag blivit utlyst och beslöt församlingen att med tacksamhet ingå på det gjorda förslaget till alla delar, och att kostnaderna för tryckning och inbindning av contraböckerna, 200 exemplar, skall utläggas av församlingens fattigkassa, genom fattigföreståndaren Pehr Jönsson på Torlarp, med 24 riksdaler 48 skilling banko.
Ut supra N P Westerström.”

Förutom Sjöcrona ingick sju välaktade män i styrelsen. Dessutom kallades prosten Westerström att vara hedersledamot.

En bankdag i månaden

Uppdragen inom banken behöll Sjöcrona till 1871. Eftersom ingen av hans två söner ville överta jordbruket måste överjägmästaren till sin sorg överlåta Vegeholm till nya ägare. Själv flyttade han till Helsingborg, där han köpte Fältarps egendom (läge idag för Sjöcronaparken). Likaså har Sjöcronavägen i Strövelstorp fått sitt namn efter den driftige ägaren till Vegeholm. Bankens expedition flyttade nu till Strövelstorp, där den förlades till en ekonomibyggnad, som tillhörde prästgården. Den låg bra till, eftersom prosten C O Olin efterträdde Sjöcrona som ordförande och räkenskapsförare. Han var väl insatt i bankrörelsen, bland annat hade han varit med om att stifta Kullens sparbank och elva år varit dess ordförande innan han kom till Strövelstorp. Olin beskrivs av sina samtida som en handlingskraftig och temperamentsfull herre – likaså en glad sällskapsmänniska. Från början och ända fram till 1905 hölls banken öppen endast den första måndagen i varje månad, därefter första och tredje måndagen i månaden till 1926. Bankens nästa flyttning ägde rum 1891, då till kommunalhuset vid kyrkogården. Ordförande var nu en ny ägare till Vegeholm, kammarherre Robert Gravenhorst Löwenstierne.

Uppmuntra till flit

Ett viktigt ändamål för sparbanksrörelsen var att uppmuntra de fattigare klasserna till flit och sparsamhet och därigenom höja deras levnadsstandard. Om något överskott uppkom av rörelsen, skulle även det användas att hjälpa hemkommunen genom anslag till allmännyttiga och sociala ändamål. Tidigare har nämnts, att en procent av inkomsterna på utlåning skulle tillfalla pastoratets fattigkassa. För att ge ytterligare exempel kan nämnas, att då kommunen 1896 skulle bygga ett nytt ålderdomshem, beviljade bankens styrelse ett anslag på 15000 kronor, vilket i det närmaste täckte hela kostnaden för denna byggnad. År 1918 anslogs ca 7000 kronor till en epidemifond och 1926 öven 3000 kronor till ett tornur i kyrkotornet.

För att endast kort beröra bankens historia under 1900-talet kan nämnas, att den år 1948 flyttade in i eget hus, där den  fortfarande är inrymd. År 1965 sammanslogs Strövelstorps och Ausås sparbanker, sju år senare ingick de i en fusion, Nordvästra Skånes sparbank, för att senare ingå i bildandet av ännu en större enhet, Sparbanken Gripen, och numera Sparbanken Öresund.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Banken flyttade 1891 till gamla kommunalhuset vid Bankvägen, huset med den vackra tegelgaveln. Bilden är tagen uppe från kyrktornet. Ur Bo Larssons samling.

Fakta till denna artikel har hämtats ur Strövelstorps sparbank 1853-1953, en minnesskrift 1953, samt från Bengt Åberg: En skånekyrka genom åtta sekler, 1949.

Skriven av Bo Larsson

Källa: Ängelholm – en hembygdsbok 1992